Det gör så ont just nu så förbannat ont jag vill fly fly från allt bara slippa denna känslomässiga strid i mitt inre. Jag känner för mycket varför kan, jag inte bara få vara lagom, leva i landet lagom och slipa elden som river i mitt inre. Jag kan aldrig få vara i lugn och ro utan jag måste prompt tänka, och jag tänker inte resonabla saker utan jag driver i väg hela vägen till landet ingenstans och blir skräckslagen varje gång någon väcker mig till verkligheten. Var är jag? Antingen är allt för bra för att va sant eller så är det så jagande och hemskt instängande.
Det va därför jag uppskattade sömnen så mycket förut, jag slapp tänka men inte längre nu är drömmarna lika jagande eller förföriskt drömmande. Ger illusioner om saker som aldrig, aldrig kommer ske. Nu är jag fast vid mitt beroende att hitta på saker ockupera min tid så att jag inte hinner tänka. Jag tror jag ljuger för mig själv lika mycket som alla andra när jag säger att inte är bekymrad, jag kan inte sluta bekymra mig någonsin känns det som. Hur lycklig jag än är kommer något och säger ”Oh Rebecca är lycklig stoppa henne”.
Inte direkt min plan att det ska bli så direkt, men det händer alltid, lika ofta som jag ler, jag stoppar nog mig själv men jag vet inte hur jag ska sluta förstöra min egen tillvaro…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar