jobba..

Idag har man jobbat igen, och jag saknar mitt riktiga jobb.
Mockar hellre till femtio hästar själv än att sitta stilla hela dagen.
Plus att jordgubbar luktar äckligt.. blää

Nej det är mkt skönare att vara helt ledig och umgås med kompisar.. Nu när jag får vara ledig. Kommer ju inte ske förens nästa sommar igen. Så jag tänker chilla..
Fast lönen idag va ju inget att klaga på.

Stay home

I believe in self-assertion Destiny or slight diversion Now it seems I've got my head on straight I'm a freak, an apparition Seems I'v made the right decision Try to turn back now it might be too late Simple life’s my cup of tea I don’t need nobody but me What I wouldn’t give just to be left alone I wanna be a millionaire someday, but know what it feels like to give it away Watch me march to the beat of my own drum Over and over and over again Same old day same situation My Happiness is back as if to say Rain, rain, every day now Everyone just stay away now Come another day

Through the looking glass

I'm looking at you through the glass,
don't know how much time has passed 
Oh God it feels like forever, but no one ever tells you that 
Forever feels like home, sitting all alone inside your head...

How do you feel? That is the question...
But I forget you don't expect an easy answer 
When something like a soul becomes initialized and folded up like 
Paper dolls and little notes, you can't expect a bit of hope
So while you're outside looking in, describing what you see 
Remember what you're staring at is me..

//stone sour

Regn

Regn som får kläder att vrida sig runt
omkring ens kropp
som de klamrar sig fast vid
den lilla värme
de kan få när
de dränks
Det knastrar när
vatten dropparna
träffar marken så sakta
så brutalt
Knastrar när vatten droppar
dör mot asfalt

Det är en sak som verkligen är viktigt i livet, kärlek. Att älska och bli älskad tillbaks, och det är inte något kliché som är fram dragen ur någon kärleksfilm jag snackar om utan den kärlek man känner till sina vänner och familj. Vad som en helst händer är de där och jag älskar dem oavsett vad deras brister är. Jag älskar era brister liksom era bra egenskaper. För ändra er aldrig och tro aldrig att jag ger upp på er...

Fia, Andreas och Luka
jag älskar er

Jag älskar mina vänner just nu

Kanske borde göra det för du verkar inte bry dig ett piss vilket som.
Ens visa att du bryr dig om en vän. Är du rädd för mig? Vad tror du att
jag ska göra? Jag vill bara ha tillbaks min vän.. Min Luka som bryr sig.
Inte svinet som skiter i en. Speciellt när man sagt att man behöver prata!
Fuck you ! You hear me! I'm starting to hate you..

Jag hatar dig Luka för du verkar inte fatta att man inte bara kan få utan att ge nåt tillbaks.
Kan du inte ens försöka få tag i mig?
Och jag är fan inte efterhängsen! Jag är på väg till att ta fram kniven igen.
Måste jag behöva hamna på sjukhus för att du ska fatta.
Jävla idiot.. jag ger så jävla mycket och du kan inte ens svara i telefonen.
Ska vi se hur länge du klarar dig utan mig? Ifall jag dör igen.
Vill du se hur kall hjärtad jag kan var. Vill du se mördaren?
Vill du se vad som händer när jag blir ensam på riktigt

Jag vet inte
om ja någonsin vart bra.
Hur ska jag veta att
jag verkligen blivit älskad.
När händer som skyddat
mig lika gärna kan slå.
Hur orkar jag så kvar
med ryggen mot väggen
Jag ler fortfarande
bryr mig fortfarande.

Ensam bryr jag mig om er

ensam igen.

Flickan som en gång var älskad
"vi är här vi försvinner inte"
Hon plockar sina blommor fortfarande
och delar ut dem utan att ta betalt.
"Vi är vänner vi håller ihop"
När blommorna tar slut plockar hon bitar
av sin själ, små små ljus som hon
ger bort med leende och ljus av hop.
"Vi är vänner för alltid"

När själen är bruten och hon gråter
ser hon sig omkring efter hennes vänner.
"Du mår alltid dåligt"
Hon skriker och drar tag i världen men
ger fortfarande bort sig själ.
"Du kräver för mycket"
Själen är borta hon är döende.
"Du bryr dig inte om oss"
Flickan som en gång var älskad ger
bort sitt hjärta sin sista gnista.
"Vi älskar dig, men du är så jobbig"

Flickan som en gång var älskad dör för
att rädda vänner.

Varför ska folk få mig att kunna mig ännu mer klängig än vad jag redan känner mig.
Jag kan inte rå för att folk inte har pengar på mobilen eller inte kan ringa en av andra skäl. Ska jag alltid vara tyst sitta längst bak i ett rum och skita i att försöka få tag i folk och vänta. De ringer nog och de bryr sig.

Well fuck that! Om ni är så förjävliga att ni inte kan ringa får ni ta att jag ringer. jag ringer er även fast ni suger på att vara vänner.

Dessutom ska jag säga att Luka av alla människor ska fan inte komma och vilja undvika att prata med mig när jag mår dåligt. Hur många gånger har jag inte tagit han förre mig själv. Jag är alltid där för honom, jag är alltid där för var enda en av er. Skulle ni ringa mig mitt i natten eller mitt i en konstert eller nåt annat roligt skulle jag putta det åt sidan för er. Hur jävligt litet era problem än verkar, för ni skulle inte ringa om ni inte behövde mig.

Kan inte ni göra så, när ni ser att jag behöver er?
Är ni verkligen mina vänner eller är jag den ni ringer när ni behöver nån att krama och prata med. För nu är jag på humör för att umgås med Rebecca. Nu när jag inte har nåt annat roligt för mig.

Jag är les på att bli undan knuffad

Sol ute idag, hoppas att mitt humör kan ändras med vädret. Vill inte vara ledsen längre.
Jag kunde i alla fal somna i går, tack vare att jag hittade en lugnande faktor. Undrar bara hur länge det kommer hjälpa.

Hoppas Luka hinner träffa en idag, fia jobbar och Becka är alltid med Danne.
Tror att jag tänker för mycket borde sluta med det.

Just nu vill jag bara slippa att tänka, skulle vilja vara någonstans långt bort med mina vänner. Hemmet är som ett fängelse och jag kvävs snart av giftet som hänger i luften. Sängen är inte längre mjuk och betryggande utan snarare en bur som sakta sluter sig om mig och suger ut mitt sista hop.
Det funkar inte att tröst äta godis och se på filmer, för chokladen är som aska i munnen och filmerna bara lögner. Lögner som bara förvärrar allt, får mitt fängelse att verka ännu mindre och giftet i luften att bränna sönder mina lungor.

Jag vet inte om jag minns hur man ler just nu, jag minns bara allt som skadat mig. Jag minns bara att allt jag är omkring förvandlas till ett helvete. Allt är mörkt igen och jag försöker komma ihåg att andas. Jag vet inte om det finns en väg tillbaks till det bra. För jag kan inte se något trots elden som försöker slita mitt kött i bitar, jag kan inte höra nåt just nu för mitt huvud är fyllt med skrik. skrik som letar sig genom hela min kropp.

****************''*******************************'

Snälla hjälp mig jag är bruten.
Nu när jag ramlat igen kan du hjälpa mig upp igen.
Jag har tappat andan hjälper du mig att andas igen så att jag kan gå.
Mitt leende är försvunnet men stanna kvar för jag kommer le igen.
Kan inte sova är du vaken och pratar med mig.
Hjälp mig jag är bruten, håller på att brytas itu.
Mitt själ är bruten kan du hjälpa mig att bli hel igen.
Jag är så rädd att jag aldrig kommer bli hel.
Håll i hop mig jag är bruten.

************************'

Och jag känner mig så dum, för hur kan jag ha mage att säga att jag inte mår bra. Hur vågar jag gråta och bli så sönder bruten. Jag behöver prata med Luka just nu, men det får mig att må sämre, att säga att jag behöver prata med honom och inte Fia eller Zaxen. Tror jag håller på att bli galen, vet inte vad jag ska ta mig till snart. Är så instängd och så ensam. Jag ligger och blöder på gatan och den enda som verkligen kan se såret är Luka.
Jag har försökt prata med Fia, hon gör mig glad men det räker inte hela vägen. Jag skulle behöva vara omkring henne 24/7 för att det skulle räka.

Vill bara må bra.. jag mådde så bra. Varför skulle allt bli tvungen att gå sönder?
Jag vet inte om jag kommer kunna somna.

Sen har vi tvätt stugen i morn och varken Sanna eller jag vill stryka för Pappa ligger på soffan som vanligt. Gud hjälp mig jag vill bara slippa, han kommer inte tvätta imorn det måste vara ett skämt. Inget hänger ihop längre jag vill bara slippa.
Jag orkar inte konfrontera min far något mer. Jag kunde kanppt hantera mina egna problem.
Låt mig slippa, jag ber.

pappa

Jag är så besviken på dig Pappa för att du inte kan ta mod till dig att be om hjälp. När din egna dotter vet när man ska ge upp sin stolhet och be om hjälp. Hur länge har du levt i jämförelse med mig? Hur många fler upplevelser har du levt igenom? Så varför kan inte du förstå att man inte alltid kan klara sig själv. Varför ska det gå så långt att du dricker och blir liggande i din egna ångest? Vi sa ju till i tid den här gången men lyssnade du. Vet du hur svårt det är för mig att vara den som ska vara vuxen hemma bara för du inte kan låta bli att vända dig till spriten när mamma inte är hemma. Att det är jag som redan kämpat för att bli så pass levande som nu eller som då för allt rasa samman för att du inte kunde be om hjälp.

Jag älskar dig och det är det som gör så jävla ont pappa.

Varför blir allt fel

Varför ska jag alltid lyckas förstöra alla jävla bra ögonblick som jag har i livet med att må dåligt. Hade vart så mycket barmhärtigare mot de allihop att hålla masken och bara vara det tomma skal som jag vet att jag kan bli. Istället för att få alla att bli oroliga, jag älskar dem och ändå låter jag dem se mig så där, förstörd och rädd.

Jag var så rädd för att jag skulle falla ihop utan att kunna resa mig upp igen. Kan inte bara jag få slippa att bli tungen att påminna mig själv att andas. Slippa vara så hemskt svag så liten och värdelös.

Varför tog jag hem dem till mig? Jag skulle kunnat sluppit allt om jag fattat att det inte skulle funka, inget fungerar omkring mig. Min hjärna fuckar ur och jag sårar folk på så otoligt många sätt, och de har inte sett snett på mig. Trots det ska jag promt ge mig på deras savgheter endast för jag kan. det är inte för att jag vill utan det händer, helt plötsligt sitter man fast i sin egen kropp och hör vad man säger utan att kunna göra nåt åt det. Istängd i sin egna kropp skriker man till sig själv att va tyst säg det inte du menar det ju inte. Sen när det är sagt får man världens skuldkänslor men jag vet inte hur jag ska säga förlåt.

Förlåt för att jag inte kan låta bli att vara en idiot.
Förlåt för att jag inte kan kontrollera mitt humör.
Förlåt för att jag är rädd för er.
Förlåt för att jag hatar er.
Förlåt för att jag till lät mig själv att älska er.

Sen så tack för att ni va där för mig idag, för att ni alltid är där.
Även fast jag är en idiot som slänger ut mig fel saker.