Jag är så besviken på dig Pappa för att du inte kan ta mod till dig att be om hjälp. När din egna dotter vet när man ska ge upp sin stolhet och be om hjälp. Hur länge har du levt i jämförelse med mig? Hur många fler upplevelser har du levt igenom? Så varför kan inte du förstå att man inte alltid kan klara sig själv. Varför ska det gå så långt att du dricker och blir liggande i din egna ångest? Vi sa ju till i tid den här gången men lyssnade du. Vet du hur svårt det är för mig att vara den som ska vara vuxen hemma bara för du inte kan låta bli att vända dig till spriten när mamma inte är hemma. Att det är jag som redan kämpat för att bli så pass levande som nu eller som då för allt rasa samman för att du inte kunde be om hjälp.
Jag älskar dig och det är det som gör så jävla ont pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar