Varför blir allt fel

Varför ska jag alltid lyckas förstöra alla jävla bra ögonblick som jag har i livet med att må dåligt. Hade vart så mycket barmhärtigare mot de allihop att hålla masken och bara vara det tomma skal som jag vet att jag kan bli. Istället för att få alla att bli oroliga, jag älskar dem och ändå låter jag dem se mig så där, förstörd och rädd.

Jag var så rädd för att jag skulle falla ihop utan att kunna resa mig upp igen. Kan inte bara jag få slippa att bli tungen att påminna mig själv att andas. Slippa vara så hemskt svag så liten och värdelös.

Varför tog jag hem dem till mig? Jag skulle kunnat sluppit allt om jag fattat att det inte skulle funka, inget fungerar omkring mig. Min hjärna fuckar ur och jag sårar folk på så otoligt många sätt, och de har inte sett snett på mig. Trots det ska jag promt ge mig på deras savgheter endast för jag kan. det är inte för att jag vill utan det händer, helt plötsligt sitter man fast i sin egen kropp och hör vad man säger utan att kunna göra nåt åt det. Istängd i sin egna kropp skriker man till sig själv att va tyst säg det inte du menar det ju inte. Sen när det är sagt får man världens skuldkänslor men jag vet inte hur jag ska säga förlåt.

Förlåt för att jag inte kan låta bli att vara en idiot.
Förlåt för att jag inte kan kontrollera mitt humör.
Förlåt för att jag är rädd för er.
Förlåt för att jag hatar er.
Förlåt för att jag till lät mig själv att älska er.

Sen så tack för att ni va där för mig idag, för att ni alltid är där.
Även fast jag är en idiot som slänger ut mig fel saker.